Klimat i egen dynamik

Juli var fylld av hetta. Isen i Alperna försvinner och Antarktis
smälter. Snabbare än vetenskap och forskare någonsin förutsett.

Vår nordiska mytologi
Vår fornnordiska mytologi säger att det i tidernas gryning varken
fanns gräs, sjö, jord eller himmel. Endast en isande kall dimvärld i
norr och en eldvärld i söder.



Det var först då kylan mötte värmen som Ymer - en urjätte av
isblock och rimfrost - började tina, svettas och leva av egen kraft.

Gudarna dräpte Ymer. Men använde samtidigt hans enorma
lekamen till att skapa världens jordmån. Träd, sjöar, bergen på
marken - och molnen på himlen - är rester av hans kropp.

Allt skildras tydligt i bild och text av Lars Magnar Enoksen i hans
bok "Djur och Natur i fornnordisk mytologi".

Is och kyla vänds än en gång till värme
När får vi palmer i Alperna som längs Lago Maggiore och andra
sjöar i Italien och Schweiz? frågar sig forskarna. Temperaturen låg
i juli i veckolånga tider på nollstrecket på 4000 meters höjd.

På Spetsbergen - våra stora och mest kända istäckta öar i Norra
ishavet - är temperaturerna konstant förhöjda. Helt förryckta,
säger forskare.

Ny-Ålesund hör till världens nordligaste bebyggelse. Där börjar
meteorologerna undvika att arbeta ute på isen med sina mät-
instrument. Ökande strömmar av smältvatten gör permafrost
och istäcke osäkert.

Vi människor
har under tiden glatt oss eller kämpat i 30-40 graders hetta.
I Skåne var juli månad den varmaste sedan mätningarna började för
150 år sedan och i mellaneuropa var temperaturöverskotten större
än någon annanstans på jordklotet.

Överallt, från San Francisco i Kalifornien till Sibirien har el och
kylapparater havererat av hettan. Vatten har sinat och skogsbränder
rasat. Människor har dött.

Verklighet som gäller

- Varje människa måste utgå från sig själv och det gör jag nu.
Orden kommer från Yavuz Baydar, tillbaka som journalist i Turkiet efter 16 år på bland annat Sveriges Radio/SVT och BBC World Service. Nu gäst i Tredje rummet med Ingrid Rasch.
- Jag känner mig fortfarande stå med en fot i Sverige och en i Turkiet.


Han finns någonstans mellan kulturerna. Förstår båda, den västerländska och den österländska, och undrar som oändligt många i samma situation vad för produkt han egentligen är.
Denna kluvna och sammansatta identitet har Yavuz Baydar nytta av i yrket. Den ger inblick och perspektiv.

Kulturer och civilisationer kan ha svaga eller starka kopplingar till varandra. Ju mer globaliseringen ökar, ju mer ökar strömmarna. Eller skiljer sig. Till eller ifrån.
- Vi behöver kunna förstå både oss själva och de andra. Vi har mycket mer gemensamt än man tror. Som journalister måste vi också berätta för alla.

Men det händer sällan.

- Mycket har alltför länge gått ut på att peka på vad som skiljer oss åt i stället för att lyfta fram vad vi har gemensamt. Man tar upp det som skrämmer, inte det som värmer. Farligast är att framhålla någon eller något som överlägsen allt.
Detta är ett problem som journalister och mediaproducenter måste komma över och igenom.
- Det är en fråga om ansvar och etik.

Yavuz Baydar är övertygad, och vill som Niels Righolt i förra inlägget att det som förenar och är bra för oss som människor ska komma fram.

Där finns den avgörande verkligheten.

Till någonstans
där vi inte varit

Niels Righolt är chef för Dunkers Kulturhus i Helsingborg och har alltså ansvaret för en av Sveriges stora kulturella institutioner.
"Dunkers ska spegla samhället och vara aktuellt för alla", säger han när vi träffas på ett seminarium.



Vilka vi är
Vara till för alla kräver mångfald och Dunkers kommer i år att sätta ljus på vilka vi är. Alla vi som lever, jobbar och på ett eller annat sätt blandas i mångkulturens Sverige.

I förändring
Han talar om oss, om sig själv, om samhället. Lyfter upp begrepp som tolerans och normer. Frågar sig hur de fungerar i verkligheten.
"Vi är i förändring" säger han, " och nu måste vi hitta det vi alla har gemensamt som människor".
Då kan andra normer växa fram än de gamla som styr oss nu.

Där vi inte förut varit
Vart det leder oss vet vi inte.
" Men Sverige är inte som förr och blir aldrig som förut. Det är det största erkännande vi kan göra".



"Att inte veta
kan ibland vara det mest kreativa".

Ernesto Neto på Malmö Konsthall
Se, röra, känna!
Pressen arbetar, ger sig in i och upplever
Ernesto Netos verk och värld. En oas av milt vitt lugn, genomlysta
rum av tyg och mjukt formbara föremål.

Själv säger han: ”Jag känner mig alltid bäst då jag ligger ned
och känner kroppens hela beröring med det mjuka tyget.”
Han upptäckte det redan som barn och brukade be sin grandmother om tänjbara tyger.

Vi journalister prövar, strövar, känner. Sitter ned och omsluts
av mjuka kuddar. Antecknar, lyssnar, fotograferar.
”Allt här är skapat för besökarna att ta på, känna och uppleva.
Att röra vid något skapar fortsatt rörelse i kropp, känslor och sinne” säger
Ernesto Neto. Det för oss in i oss själva.

I all den rörelse och aktivitet som sätts igång inom oss vill
Ernesto Neto att vi ger upp tiden. För ”losing time is very, very
good for you”.
Med andra ord, det ger dig både mer tid och mer av dig
själv tillbaka.
Han vill gärna att utställningen ska skifta och växla. I små
förändringar. Så som en strand förändras och skiftar.

LEIF PAGROTSKY på MALMÖ KONSTHALL
ÖPPEN, IVRIG

Vi möts i caféet för ett samtal. Om en stund ska Leif Pagrotsky inviga mångkulturåret. Hans känsla och inlevelse i kulturen är tydlig.
- Vi behöver öppna oss som individer och ta till oss förändringarna som sker i Sverige. Kulturpolitiken genomför i år sin del av integration och mångfald i samhället, säger han.
På scen, i dans, i konst och litteratur möter vi varandras historia. Där fångas vi in och blandas i våra kulturer.


Snabbtitt i konsthallens böcker och en präktig kulturbulle

Lins och skrattspegel
Han minns hur filmen Jalla! Jalla! fick honom att se sig själv och andra med främmande och olika traditioner.
- Det är bra att kunna se sig och skratta på ett avväpnande sätt. Konstens och filmens lins ger oss en spegel där vi känner igen och förstår varandra.
Modigt, gemensamt
Leif Pagrotsky vill se mycket mer öppenhet och fler människors erfarenheter och perspektiv i styrelser, föreningar och institutioner. Mer modiga och gemensamma tag som utvecklar mångfalden vidare i Sverige.
En sak berör honom särskilt.
- Kulturlivet i Sverige har sedan länge en inriktning på vissa grupper, i utövning och publik. Jag vill framför allt att det ska välkomna och ta till sig människor med andra bakgrunder än den vanliga kulturkonsumenten.
Det handlar om social och ekonomisk bakgrund, om utbildning och familjeinkomst.
- Vi har en social och kulturell skiktning som måste brytas.
Rätt och jämställd
Det är i grunden en fråga om lika rätt och jämställdhet. Också om ekonomi.
- Någonstans tar pengarna slut. Vem vill vara med och betala miljarder i skattemedel till en kultur som inte når ut till alla?
Här ligger ett villkor. Ett ekonomiskt överlevnadsvillkor.

Inför kommande invigning i Triangeln

Lennart Levi
"svensk stressforsknings fader"




Ta hand om
Det är ett arbete vi räknar bort. Glömmer.
Vi har bundit oss så hårt att vi alltid mäter arbete
med arbetsplats, yrke, prestation och inkomst.
Men även hjärna, kropp och känslor behöver oss.
Vår tid och vård. Så vi orkar.
Tyngd och trygghet
Än i dag känner och upplever jag Lennart Levis uttryck
och hållning då han - efter en lång, lång dags samtal om
yrkesarbete och stress - lugnt vände sig till mig och
präntade in i både sig och mig:
- Ta hand om sig själv
är också arbete!
Han sa det med en tyngd som gett mig mod att tryggt
säga nej till prestationskrav dygnet runt. Egna eller andras.
Och kraft att trösta den som känt sig utanför, överflödig
och utan arbete i gammal vedertagen mening.
Att förstå sig själv och hantera sitt liv är alltid aktivt.

Bodil Malmsten - och Finistère

- Jag är själv min miljö, tänker jag ofta. Jag skapar och väljer den. Lever den.

Sällan blev detta så tydligt och klart som en kväll, då du på Malmö stadsbibliotek berättade om dig själv som barn.

Du brukade läsa och läsa. Bok efter bok. Allt.

Det var ditt sätt att omvandla dina livsvillkor. Att komma ut ur ditt huvud och dess lilla vinkel.

Jag följde dig där i Röda rummet och följer dig nu. In i en upplevelse.
In i en omvandling. In i en egen ny värld och miljö.

Bloggens värld.

För att dela kunskap, erfarenhet och tankar med andra.
Som råkar läsa eller söka min blogg.

Detta är första steget.